


Mellan Södra Lindholmen och Silversborg finns landets enda spontana förekomst av naverlönn. Som vild svensk växt upptäcktes den i Svedala socken 1749. Genom fynd i torv är det bevisat att den är ett ursprungligt inslag i den svenska floran.
När den upptäcktes var hela platån vid Södra Lindholmen täckt av skog. Naverlönnen förekom då spridd på flera ställen. Skogen är numera borta och större delen av platån är uppodlad. Men mellan Södra Lindholmen och Silversborg, på gränsvallen som endast är några meter bred, växer fortfarande 54 naverlönnar. I flera omgångar, senast 1927, har träden sågats ned och sedan har nya skott skjutit upp. Av de som finns kvar är färre än 25 stycken fertila.
Arten är idag klassad som akut hotad (CR) enlig artdatabankens rödlista. Det är angeläget att lokalen får ett varaktigt skydd och en ändamålsenlig skötsel, som bland annat bör innefatta skydd mot jordbruks-kemikalier och en viss röjning av undervegetationen så att självföryngring möjliggörs.
54 stycken vilda naverlönnar finns i Svedala kommun, som är den enda naturliga växtplatsen för arten i Sverige. Naverlönnen är ett litet träd, sällan högre än 15 meter, oftast bara en buske. Naverlönnen är även allmänt odlad och den finns förvildad på många platser i södra Sverige. I Danmark är naverlönn, som inhemsk vildväxande art, ganska vanlig på de sydliga öarna.




