

LÖKGRODA

Lökgrodan har en begränsad utbredning i Sverige och förekommer endast i södra och sydvästra Skåne. I Svedala kommun finns två till tre dammar med lökgroda. Arten har minskat kraftigt i antal sedan mitten av 1970-talet men en viss återhämtning har skett de senaste åren tack vare aktiva åtgärder.
Mest aktiv på natten
På dagarna gräver lökgrodan ner sig och trivs därför bäst i områden med sandiga, lättgrävda jordar. Det är på nätterna som lökgrodan är mest aktiv. Under leken, på våren, söker den sig till dammar som håller vatten tillräckligt länge för att grodynglen ska hinna utvecklas. Lökgrodans yngel kan bli 13 cm långa och utvecklingen till färdiga grodor tar 4 månader.
Lekvatten är viktiga
Det största hotet mot lökgrodan är att många lekvatten försvinner. Detta sker både i jordbrukslandskapet och i mer tätortsnära områden. Den ökade bebyggelsen har även medfört fler vägar och åtskilliga lökgrodor blir överkörda när de tvingas korsa vägar på väg mot lekvattnen under våren. Även utsättning av fisk och kräftor i dammar som hyser lökgrodor kan vara förödande.
Namnet från vitlöksdoftande sekret
Lökgrodan har fått sitt namn av det vitlöksdoftande sekret som huden utsöndrar vid fara. Arten påbörjar sin vintervila i oktober - november då den gräver ner sig 0,7-1,5 m. Lökgrodan kan bli 11 år gammal och är den enda svenska grodarten med lodrät pupill.




